“God gave us memories, that we might have June roses in the December of our lives”

 
Hej igen! Nu har jag äntligen Thanksgiving Break! Hela veckan har jag längtat efter detta för jag behöver ett lov att vila ut mig på. Fast med tanke på alla planer jag har för lovet så får vi väl se hur det går haha:) Eftersom det händer så mkt under veckan så har jag sällan tid att blogga vilket resulterar i sådana här superlånga veckoupdtaeringar. Inte så kul för er eller för mig så nu ska jag istället försöka göra korta och mer frekventa inlägg. vi får se hur det går...
 
Måndag och Tisdag
Okey, jag kommer inte ens ihåg vad jag gjorde dessa dagar vilket är lite läskigt. Dagarna flyter samman och när jag försöker tänka tillbaka på dem så kommer jag inte ihåg hur det var. Det är väl egentligen största andledningen till varför jag skriver här. Det och så klart för de där hemma som vill veta veta hur jag har det.  Detta blir liksom som en liten dagbok för mig. 
 
Onsdag
Vi gjorde Thanksgiving mat i min culinary class och sedan på kvällen så hade vi dance practice inför uppträdandet som vi skulle ha på lördagen. Hannah hade med sig små kalkoner:)
 
 
Torsdag
Vanlig dag i skolan utan något särskilt som hände tror jag...Efter skolan så var jag med Lauren och vi gjorde supergoda pumpkinbars som jag hade med mig till skolan på fredag och som var mycket uppskattade. Just nu under både halloween och thanksgiving så finns det pumpkin flavor på allt man kan tänka sig och bakverk med pumpa överallt.
 
Fredag
Vi gjorde ännu mer thanksgiving mat i culinary och jag bjöd på mina pumpkin bars. Efter skolan så var jag tvungen att skynda mig jättemkt för jag och Taylor skulle se Breaking Dawn Part 2 direkt efter skolan. Premiären hade varit natten innan tre dagar efter premiären i Sverige vilket var lite konstigt... Jag har ju såklart sett alla de andra filmerna och läst alla böckerna men aldrig riktigt sett mig själv som den där extrema fanet. Jag älskade böckerna men filmerna har jag inte tyckt om så där väldigt mycket förutom de delar då Jacob går utan tröja:P Så mina förhoppningar var väl inte så där väldigt höga inför den här sista filmen. Men den var riktigt bra! Jag tyckte om hur de filmade den och för en gångs skull så störde jag mig inte på varenda gång Bella öppnade munnen. Slutet var jättespännande och inte alls som i boken så jag vart både livrädd och superglad om vart annat. Men störst impakt på mig hade slutet när de visade en flashback på allt som hade hänt sedan första filmen. Det var så fint och känslosamt och jag bröjade så klart stor lipa. Glädjetårar rann nedför mina kinder och jag insåg att den här serien av filmer visst betydde något för mig och att jag var ledsen över att det nu var över.
 
Efter filmen så skulle jag hjälpa Taylor och hennes mamma med att catera och anordna en bröllops mottagning. Det var väldigt roligt och spännande att få se hur det gick till:)
 
 
Lördag
Gick upp 4.30 am för att göra mig i ordning för dansuoppvisningen. Vi åkte i samlad trupp in till stan till en liten arena där vi först skulle öva inför själva uppvisningen som var först på kvällen. Det var lite långtråkigt i början för vi var tvugna att sitta och vänta en del men det blev roligare ju längre dagen gick. Vi övade vårt nummer och såg på när alla andra gjorde sina. Jag tror nog att jag inte insett hur stort det här var eller hur många som var involverade. Det var en så kallad Youth Celebration med ca 9000 ungdomar som skulle uppträda med dans och sång inför the Prohpet.  Anledningen för firandet var att det idag faktiskt ska ske en så kallad rededication of the temple här i Boise. Jag kunde tyvärr inte följa med på det idag då jag inte har ett så kallat temple recomend som är ett bevis på att man är värdig nog att gå in i templet. Jag fick ju gå dit i förra veckan men nu när det är rededicated så kan inte vem som heslt komma in. men det gör inte så mycket för jag är bara glad att jag fick vara med igår. Vad jag heller nog inte kan förstå är hur stort det var att få se the Prophet. Det är tydligen a once in a life time opportunity och väldigt mäktigt och hedersfullt. Jag vet inte riktigt vad man skall jämföra det med... inte som att se stadsministern eller ens kungen för de enligt den mormonska tron så är han mannen närmast Gud. Kanske som påven då? jag vet inte... det ända jag vet är att till och med jag var förväntansfull och nervös inför att uppträda och se honom och jag hur länge har jag ens vetat om denna mans existens... 3 månader? Hela grejen var lite som en gothia cup invigning fast roligare. Alla ungdomar var så himla duktiga och numrena var väldigt bra och häftiga. Vår dans var en charleston och vi hade matchande halsband och fjädrar i håret. Våra kostymer var dock ingenting jämfört med andra grupper som hade hur coola och fina som heslt haha:)  Vi var där i ca 17 h skulle jag tro och efter att ha sovit ca 4 h natten innan så var jag ganska så utmattad när jag kom hem .
 
 
Mitt favorit nummer! De var sjömänn och soldater :)
 
Detta är The Prophet Thomas S Monson. Han är 75 år och faktiskt väldigt rolig.
 
Min fina bild med min fin fina lilla kamera (jag klagar inte men när man en gång har haft en systemkamera så är en vanlig digitalkamera inte lika bra)
Och så ni kan se vem han är....
 
Sabrina och Jessica!
 
Svenska flaggan var representerad! De hade en flagga för varje land där det finns ett tempel och tro det eller ej, det finns ett i Stockholm!
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Lovisa

jag satt och läste folks utbytesbloggar och kom in på din och såg att din vfamilj var mormon så jag tänkte jag skulle kolla upp om du också var på the youth cultural celebration och tänk att du var det !!! min grupp satt två steg bort från er (vi hade gula, röda, orangea, blåa och gröna klänningar) och var den enda gruppen som dansade med bara tjejer :) jag som trodde jag var den enda svensken där hahahah, jag gillade er dans btw :) kram från en fellow Idahoan

Svar: hahah skojar du med mig?! va kul! jag var så avundsjuk på era fina klänningar när vi satt där i våra gröna t-shirts. Såg du den svenska flaggan de viftade med? jag var i alla fall mycket stolt! Var någonstans bor du i denna potatisstat? kram
Mikaela Gillesén

2013-02-24 @ 10:04:58
URL: http://lovisaiusa.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0