Last day att camp

Just nu är det lite jobbigt. Jag mår verkligen inte dåligt eller så det är bara det att jag känner mig lite kluven inför att lämna camp. Jag har bara varit här i drygt en vecka men ändå känns det som om jag varit här en evighet. Jag vill inte åka härifrån men samtidigt så vill jag inget hellre än att träffa min värdfamilj! Det skall bli så kul men jag är också hur nervös som helst! Kommer de att tycka om mig? Kommer jag att ens hitta dem bland allt folk på flygplatsen? Skall jag krama dem när jag ser dem fastän vi aldrig har träffats innan (ja det tror jag faktiskt jag ska)? Och det är bara ångesten jag känner inför att träffa dem! Sedan kommer high school, sport och kommer jag ens att få några vänner?!
 
Vad som ändå lugnar ner mig lite är camp och vad jag har fått uppleva här. Jag kanske inte har pratat så där sjukt mkt engelska som jag borde (Ja, jag skyller på er goa svenskar!) och lektionerna har ju kanske inte varit de allra mest lärorika men jag tror jag ändå har lärt mig något här på Bryant. För när jag kom hit var det ju totalt kaos. Jag var helt ensam, folk drog mig hit och dit och jag hittade inte ens vägen från vårt rum till toaletten. Jag pyttsades ihop med tre total strangers i ett litet rum som vi skulle dela, jag var livrädd under lektionerna och kände väl allmänt att jag inte riktigt visste vad jag gjorde här riktigt.
 
Nu så springer jag runt campus som om jag inte gjort annat, gillar de dagliga rutinerna och har fått massa nya vänner. Mina fina room mates som jag verkligen gillar. Vi har redan gjort upp planer på att träffas när vi kommer tillbaka. Jag har fått riktigt fina svenska kompisar som jag tycker jag har kommit nära under den här tiden. Vänner som jag verkligen hoppas kunna hålla kontakten med både under och efter vårt år. Jag har insett att Aschton (vår home room teacher) inte alls är läskig utan jättesnäll och min tysta reserverrade klass kan aschton knappt få tyst på längre!
 
På 10 dagar har jag gått från att ha varit vilsen, till att längta hem och nu vill jag verkligen inte lämna stället. Detta tycker jag bådar gått inför de kommande 10 månaderna: There will be ups and downs men jag kommer att klara det för det blir alltid bättre efter ett tag. Det kommer helt enkelt att bli underbart!
 
 

Kommentarer
Postat av: Inger Nilsson

Lycka till i Idaho
Vad roligt det är att läsa om ditt nya liv
farmor

Svar: Hej Farmor! Va kul att du hittat hit! Tack så mycket!Kram
Mikaela Gillesén

2012-08-04 @ 08:41:27
Postat av: Kerstin Korhonen

Ha en trevlig resa till din värdfamilj! Jag fortsätter läsa din blogg och se på bilder. Lycka till - du fixar detta jättebra! Kram

Svar: Tack Kerstin! Hälsa alla där hemma:) kram
Mikaela Gillesén

2012-08-04 @ 09:24:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0